Tidigare:

”Yeah. It’s true, and I don’t care if you don’t like me I’m going to hug you now.” Säger han innan han reser sig från soffan mittemot mig, drar upp mig och lägger armarna runt mig. Jag stelnar till...

______________________________________________________________________________________________________

Flashbacks... so scary, sometimes

ett tag tills jag slappnar av och kramar honom tillbaka.  

”I love you.” viskar han i mitt öra.           

”I love you too, Harry. Sorry for saying your name all the time but I haven’t since I stopped contacting you.” Viskar jag tillbaka och han släpper taget och tittar djupt in I mina ögon. Jag möter hans blick med samma intensitet och vi glömmer helt bort att de andra sitter och stirrar på oss.

”You haven’t? Why?” hans fråga får mig att minnas den där hemska dagen.

Flashback

Jag sätter mig i mammas bil och tittar ut genom fönstret på vårt hus för sista gången. Sedan gasar mamma och jag lämnar mitt liv bakom mig. Resan till London är lång och tråkig men jag har mycket att tänka på. Harry har gått vidare med livlinan One direction och jag ryser vid alla första sidor om spekulationer om vår relationsstatus. Snabbt fiskar jag upp min mobil och går in på kontakter. Jag övertalar mig om och om igen i huvudet och till slut klickar jag på knappen som raderar hans mobilnummer från mitt liv. Harry hejdå…

End of Flashback

Det var sista gången jag tänkt hans namn tills alldeles precis. Jag tänker igenom mitt svar många gånger innan jag svarar på hans fråga.

”It hurt to much.” säger jag tyst och rösten skär sig lite.

”But Lou…” viskar han och andas konstigt.

”So that’s why you look kind of  sad when someone calls me Lou!” utropar Louis plötsligt och skrattar.

“It’s Lucy, you freak!”

“But, Lucy, why haven’t you told me? I mean I must had thousands of lessons about what Harry, and you others but you get it, about things you already know, like his favorite drink!” säger Miranda långsamt och tänker efter lite mellan varje ord.

“Apple juice, after he tried my mum’s!” fnissar jag. Jag brukar inte fnissa.

Miranda’s perspective:

“Right!” ler Harry och han tittar på Lucy med något konstigt i blicken. Typ, nej. Det är inte sant! Kan Harry, självaste Styles vara kär i min bästa kompis? Lucys kinder har mer färg än vanligt och hennes ögon strålar på ett sätt jag aldrig sett förut. Harrys också. Men eftersom jag känner till Lucys historia så väl om denna han som råkade vara en av mina idoler. Min största idol faktiskt. Jag tittar runt i rummet jag befinner mig i. Förvirringen över Lucy och Harry var för stor för att jag skulle märka någonting från min omgivning, bortsätt från sofforna och den beigefärgen tyget är i. Det är ett stort rum med en stor platt-tv, bokhyllor och en soffa till, i ett hörn. Formen skvallrar om att det är en bäddsoffa. Mitt på ena väggen finns dörren, eller en dörrkarm och man ser ett ljust kök genom den.

”Can you take this from the beginning so we get it?” ber Niall samtidigt som Harry och Lucy sätter sig bredvid varandra I samma soffa som mig. Lucy börjar prata.

“We met in kindergarten and we loved football so until I left for London we were together every day to play and we had sleepovers, my mum even bought a bunk bed because she was tired of moving the extra bed!” berättar hon och alla lyssnar utan kommentarer.

“I even had a box at your wardrobe! So you steeled my t-shirts?” Harry flinar mot Lucy som rodnar häftigt. Hennes blick är ute efter att döda mig och jag ångrar lite att jag sa det. Fast sen skrattar hon när Harry börjar kittla henne.

”Stop it, Ha, Harryyyyy!” skriker hon och attackerar honom. Men han är mycket starkare så snart sitter han gränsle över hennes mage och hon skriker av skratt.

”Harry, I give up! You’re the best in the world!” säger hon så snabbt att det låter inövat. Undrar hur många kittlingskrig de har haft. När Harry slutar kittla hennes och alla lugnar ner sig, upptäcker vi plötsligt Harrys och Lucys väldigt konstiga position.  Lucy rodnar och Harry flyttar sig snabbt.

När de har andats ett tag fortsätter berättelsen.

”And then my mum told me we was moving and I didn’t dare to tell Harry cause he was at x-factor and I wanted to talk to him eye to eye. But you got to far… Ha-ha. And we moved when you still were in the competition. And I thought Harry wouldn’t care about me anymore so just deleted him from my life.”

“And that promise thing then? The first thing Harry said to you? ‘I remember you promised!’” undrar Zayn.

“That was some weeks before the x-factor and I told her my feelings for the music for the first time.” Svarar Harry och en ledsen skugga drar över hans ansikte.

”And…?” säger Liam försiktigt eftersom han har fattat att detta var ett känsligt ämne för Harry.

”And I promised I would love him whatever he wanted to do in life.” Fortsätter Lucy och Harry avslutar.

“So I thought she deleted me for my love for the music.”

______________________________________________________________________________________________________

Någon som inte trodde att hon skulle krama tillbaka? Kommentera lite snälla!!! Då kanske det kommer en del till i kväll! Ska i allfall skriva mer nu när jag har SOMMARLOV!!!!!!!!!!!! Whoop, whoooop!!! Mer novell! =)

Lyssnade faktiskt på Gotta be you, heeela tiden när jag skrev den här delen!! =)

Alla kramar i världen till er som läst!!

Lucy xx

Keep calm and love One direction!

 

fanfics.blo.gg

11 juni 2013 13:59

sv: haha, absolut ;) ska skriva nuuuu!

http://fanfics.blo.gg

Lucy

11 juni 2013 14:20

Yees =)

Lucy xx

 

Louise

11 juni 2013 22:30

Perfeeeekt! ♥

http://louisetommo.bloggplatsen.se

Lucy

11 juni 2013 23:31

You are perfect!

Lucy xx

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nej men typ, inte riktigt...! ;)   kolla in:   www.onemorefanfiction.blogg.se    så hittar ni mig där! :) Keep calm and love One direction!   Lucy xx ...

Allt det rusade igenom mitt huvud när jag svimmade. Jag svimmade när han steg ut från bilen. Inget konstig. Runt om mig svimmade nog några fler. Men av helt andra anledningar, såklart. I samma ögonblick jag återvände till det verkliga livet insåg jag...

Tidigare: slår hon upp ögonen och det känns som ett slag i magen, hennes ögonfärg. Va fan? Hennes vackra ögon är varken bruna eller blåa De är smaragdgröna. Exakta kopior av mina. _________________________________________________________________...

Tidigare: ”Never, ever do something like that again, or I will kill you!” viskar han hotfullt i mitt öra innan han med stora kliv stegar ut från min lägenhet och slänger igen dörren efter sig. _________________________________________...

  Tidigare: ”Maybe he still loves me.” Mumlar jag. Sekunden senare sitter ingen bredvid mig på sängen längre. Men dörren är vidöppen och inte långt senare hör jag ytterdörren smällas igen för andra gången idag. Vad har jag gjort? __...