Tidigare:

”Lucy. Look at me.” viskar han, mer bestämd nu. Jag vänder snabbt på huvudet och märker att han är närmare än jag väntat mig. Han raderar luften emellan oss, tveksamt, och pressar hastigt hans läppar mot mina. Jag slutar andas.

___________________________________________________________________________________________________

I love you… wait, already?

Det måste varit något mer i teet än bara te. För inte ens jag som här i London och min skola är känd för att hänga ut med flera killar per månad brukar reagera så här: Kyssen tar slut för fort. Alldeles för fort. Zayn drar sig tillbaka och en lätt rodnad sprider sig på hans kinder. Mina tankar går på hög varv innan jag släpper allt och lutar mig framåt, fångar upp honom i en kyss som växer, och växer.

Jag vaknar sent och ligger kvar länge med stängda ögon och njuter av den sköna sängen. Plötsligt inser jag ett fel. Min säng är inte så här mjuk och gosig. Jag slår upp ögonen och upptäcker att jag är i ett rum jag aldrig sett förut. Stort, vitt och solen bländar mig när jag tittar mot de två fönstren på ena väggen. En rörelse i min vänstra ögonvrå får mig att hoppa halvvägs upp ur sängen. Under det fluffiga täcket sover en person. En låg snarkning försäkrar mig om att personen sover. Försiktigt och oändligt långsamt lyfter jag på täcket och ser vem det är. Minnena från igår kväll slår i mot mig som en hård betongvägg. Fan, fan och fan. Jag måste bort här ifrån. Alla måste undra var jag är. Med alla menar jag, mamma, Miranda, Harry och kanske de andra killarna. Jag går upp ur sängen, tyst så att Zayn inte hör mig och vaknar, och plockar upp mina underkläder från golvet men låter de lånade byxorna och tröjan vara kvar. Jag smiter ut i hallen och tar påsen med mina kläder som har torkat sedan igår. Jag klär snabbt på mig och sedan drar jag fingrarna genom håret för att se någorlunda normal ut. Jag tar ett äpple från ett fruktfat och med det i handen får jag på mig skorna, som också har torkat, och öppnar ytterdörren så tyst jag kan. Sedan, lika försiktigt, stänger jag den och springer ner för trapporna i stället för att vänta på hissen och ta den. När jag kommit ut på gatan kommer jag på ett liiitet problem. Jag har ingen aning om vart jag är. Hastigt kontrollerar jag mina fickor och pustar ut när jag finner min mobil. Jag funderar på vem jag ska ringa. Mamma och Miranda vet inte var jag är och då är det bara… jag sväljer och väljer ett nyinlagt nummer i kontaktboken. Nyinlagt men så välbekant, han har inte ändrat. Signalerna tutar fram.

”Hi, it’s Harry!” svarar han och hans vänliga röst blir droppen för mig. Tårarna jag inte ens märkt bakom ögonen börjar rinna hejdlöst.

”Hi, Harry… it’s… it’s Lucy. Can you pick me up? I don’t know where I am!” snyftar jag.

“Lucy! How are you? What have happen? But of course! But do you have some clue where you are or...?” svarar han lättat.

“I’m... I’m outside Zayns place.” Svarar jag darrigt och sedan lägger jag på. Vad ska alla tänka om mig? Jag mig på en bänk och försöker sluta gråta. Typiskt mig att bli störtkär i någon jag inte känner! Även om jag fortfarande ler lite vid tanken på honom… Men det Zayn, Harrys bandmedlem, bästa kompis, superstjärna!? Man kan inte göra något sånt utan att bli upptäckt av media och allt…

En bil kommer körande väldigt fort runt kröken och den tvärstannar framför mig. Jag sitter spänd som en stålfjäder innan personen i bilen lutar sig över passagerarsätet och öppnar dörren närmast mig. Det är Harry. Jag andas ut och reser mig upp. En snabb tanke, om hur bra det var att jag inte har någon mascara som får mig att se ut som ett monster efter mina tårar, far genom mitt huvud sekunden innan jag dimper ner på sätet Harry lutade sig över för en halv minut sedan. Precis innan jag stänger bildörren kommer en person ut från huset Zayn bor i som en projektil. Faktum är att det är Zayn. Han har hafsigt på slängda kläder och håret har sett bättre dagar. Han ansiktsuttryck ser trött och upprivet ut. Han ser mig. Jag stänger bildörren med en hög smäll. Men man hör ändå Zayns förtvivlade röst igenom bilens sidor.

”Lucy! Wait!”

Harry tvekar vid min sida.

”Shouldn’t you…?” börjar han försiktig men jag avbryter honom hastigt.

”No, drive. Now” det är meningen att det ska låta bestämt men det går inte riktigt som planerat. Jag låter som en… av en dinosaurie tilltrampad mus i sina sista skälvande andetag. Jag försöker igen och Harry uppfattar orden. Men lyder inte. Zayns ansikte ser lättat ut när han märker att bilen inte åker, och han närmar sig.

”Harry, for god’s sake. DRIVE!” rädslan i vad som väntar om jag och Zayn ska reda ut det här med Harry får min röst att bli högre. Lättnaden jag känner när han trycker på gaspedalen och lämnar Zayn stående, mållös på trottoaren, bredvid vägen vi just lämnat är obeskrivlig. Sedan konfronteras jag genast av Harry. Ett samtal jag helst skulle vilja slippa.

”Lucy, what’s happening?” han låter spänd.

”I… I don’t want to talk about it.” får jag fram efter en sekunds för lång tystnad. Harry stönar irriterat.

”Come on! I’ve just drove away from one of my best friends, leaving him in, what I saw, a situation I don’t wish anyone! So you better tell me!” arg. Han är arg, på mig och han vill veta vad som hänt. Det kommer han att ångra när jag har berättat för honom. Jag blir plötsligt väldigt, väldigt arg på Harry. Nu sitter jag här, i en situation jag inte skulle önskat någon, gråtande efter världens misstag som säkert var Zayns fel. Det jävla teet!

”Okay.” säger jag trotsigt. ”Zayn run after me, we talk a little about you loving me and it started raining and he took my hand and together we ran to his place, at the time I didn’t know it was his place, he let me borrow some cloths. We sat in his sofa drinking tea, and even if I’m known as the “want-to-get-in-love-with-everyone-without-real-feelings-girl” I hadn’t done that if it weren’t for the alcohol I didn’t know Zayn had poured in the tea and suddenly we sit on the sofa, making out until we get to the point when all the cloths are off and we started fucking!” i slutet sviker mitt mod mig och tårarna tar ny kraft och forsar ner för ansiktet. Jag ser en sak genom tårarna, och det är Harrys kritvita ansiktet.

”I’m sorry.” hulkar jag. ”I’m sorry, I’m sorry, I’m sorry!” Bilen stannar och efter en stund öppnas dörren på min sida och plötsligt känner jag ett par starka armar som enkelt lyfter upp mig och bär mig upp för trapporna och sätter mig på en soffa. Det är samma soffa som vi satt i den kvällen… i förrgår? Åh, nej det är måndag! Shit, shit, shit! Skola! Jag bestämmer mig för det inte gör något. Jag kan säga att jag var sjuk. Precis som jag är. Sjuk i huvudet. Jag somnar.

Harry’s Perspective:

Hennes ansiktsdrag slätas ut när hon sover. Får henne att se ut som när vi var yngre. Inte hennes nuförtiden alltid spända ansikte. Så länge jag velat ha henne där. I soffan. I min lägenhet.

 Jag tänker igenom vad hon sa tidigare. Hon hade haft sex med Zayn. Det var det enda jag tänkt på, och att hon inte menade det och hon trodde Zayn hade spetsat teet med alkohol utan att hon visste om det. Jag knyter mina händer i ren frustration. Han ska få den jävla lilla bajstolle jävlen! Sedan, när jag lyckats få mig att slappna av igen, begrundar jag resten av hennes lilla monolog. Jag fastnar för två meningar;”Want-to-get-in-love-with-everyone-without-real-feelings-girl” och kanske mest av allt “we talked a little about you loving me…”. Ja, jag älskar henne. Mer än en vän. Jag har haft något år att tänka över det. Men hon verkar inte ha samma känslor eller vad ska den lilla meningen betyda? Den andra meningen då? Har hon varit en… player? Jag skakar hastigt bort tankarna och tänker på nuet istället. Hon ligger på soffan med det vackra håret som är en bra bit längre än vad jag minns det. Det är med en darrande hand jag rör hennes hjässa. Stryker henne över det glänsande håret. Igen och igen.

Lucy’s perspective

Jag är vaken igen och plötsligt känner jag någon som stryker mig över håret. Det tar en sekund innan jag kommer ihåg att det bara är jag och Harry i lägenheten och det måste vara han som väckt mig ofrivilligt med den otroligt lätta handen som sveper över mitt huvud om och om igen. Jag känner en värme och en trygghet det var längesedan jag känt och när jag kommer på mig själv skrämmer det mig. Lugnad av Harrys upprepande rörelser kan jag tänka igenom vad som egentligen har hänt i mitt liv. Det som jag aldrig skulle vilja berätta för Harry men redan råkat göra. ”Want-to-get-in-love-with-everyone-without-real-feelings-girl” det är precis den jag har varit sedan vi lämnat Holmes Chapels. Eller inte varit, mer spelat. Varit någon annan än mig själv, under lång tid. Så lång tid jag inte ens kommer ihåg vem jag var innan. Allt började med en väldig saknad av min älskade vän, Harry.

Flashback.

Jag ligger i sängen, tionde natten i London och fortfarande måste jag försöka gråta mig till sömns. Min hjärna plågar mig med härliga och roliga minnen. Fotbollsplanen och våra övernattningar. Allt. Det är en tagg i hjärtat som vrids om för varje glatt minne. Till slut orkar jag inte mer. Som den unga sextonåringen jag är, agerar jag innan jag tänker efter. Den natten var jag inte hemma.

Inte för att någon någonsin kom på mig att smita ut för att ”roa mig”. Jag hade berättat för Miranda men bara sagt att jag gjorde det för det var kul. Sanningen är mer… hemsk? I saknaden på Harry var jag tvungen att känna mig älskad, hitta en någon som brydde sig om mig. Inte bara Miranda, jag hade aldrig klarat mig med bara en tjejvän. Jag ville ha en killvän och det lättaste sättet att få tag på en kille… Jag skäms så otroligt mycket. Men ändå kan jag inte hålla mig borta från att följa med någon hem. Närheten får mig att slappna av. Även om jag aldrig gjorde sånt här med Harry. Det blev en ondcirkel.

Jag går ut. Lättfångad och ”easy” som jag är så…

Flashback end.

Jag tvingar bort minnet. Det slutar med att jag slår upp ögonen och ser rakt in i Harrys. De glänsande gröna ögonen håller fast mina precis som Zayns. Hans hand stelnar till innan han hastigt drar åt sig den.

”Lucy, I’m…” börjar han tveksamt.

”No, it didn’t hurt anyone.” slutet på meningen låter konstlad men Harry har tankarna på annat håll.

”I want to ask you a thing.” börjar Harry och jag nickar lätt.

”Anything?” undrar han.

”Anything, Harry.” svarar jag och försöker att låta hyfsat normal.

”Have you been a, uh, player?” frågar han tyst och mitt hjärta fryser. Där har vi ordet. Ordet som beskriver mig. Nej, inte riktiga mig, utan min andra mig. Jag har tunghäfta av hans fråga och inser att det är precis vad jag är.

”I guess you can call it that, uh. Harry, I don’t want to, I... I just...” stammar jag fram så gott som möjligt.

”You just what?” undrar han.

”I missed…” jag sväljer hårt och funderar snabbt på om jag ska berätta för honom eller inte. Det finns en risk att han aldrig kommer prata med mig igen eller?

”I’m going to figure it out anyway.” Muttrar han.

“I missed... I missed you. So I wanted to find someone else. Just feel that somebody liked me. But it didn’t work. You see. When I’m with... boys, I get this feeling that they love me. But I know after that they don’t and you know. I don’t want to but.” När jag väl börjat rinner orden ur mig likt tårarna som droppar ner i mitt knä.

”Do you have something to drink?” frågar jag när Harry suttit tyst med vida ögon och stirrat på mig. Hans trans släpper.

”Uh, yeah. What do you want? Water, juice, soda?” frågar han.

”No, like something, stronger.” viskar jag.

Han går ut och hämtar några flaskor och två glas innan han ställer ner dem på soffbordet.

”Which one?” vill han veta men jag överraskar honom med att ta en hel flaska och hälla i mig.

”Lucy, this isn’t good for you.” Viskar han

“I know.” Mumlar jag men Fortsätter ändå att hälla i mig spriten så fort jag kan.

”But I can’t handle it, Harry I can’t!” utropar jag när flaskan var tom. Alkoholen börjar ta över mig kropp och Harry ser på mig ett tag innan han tar den andra flaskan. Helt rusiga av spriten sätter vi på musik och dansar helt wierd.

Jag vaknar upp på soffan och ser genast Harry på den andra mittemot. Bra. Då har inget hänt. Jag ligger under en filt och har världens huvudvärk.

”Harry, get up and get me a painkiller!” Mumlar jag. Det visar sig att han är vaken för han rullar över på sidan så jag ser hans ansikte. Hade han sovit hade han inte hört mig.

”You can move your fat as to.” Muttrar han skämtsamt.

“I don’t know where they are!” säger jag triumferande.

Harry’s perspective:

Det snurrar förfärligt i huvudet när jag långsamt reser mig. Jag har bara boxers på mig men Lucy har slutit ögonen och försöker somna om så det gör inget. Jag går in till mitt rum och tar på mig ett par jeans och en t-shirt. Sedan hämtar jag två glas vatten och en burk med Alvedon. (mobba inte jag kommer inte ihåg huvudvärkstablett-sorter från England!!?) Lucy sätter sig upp och drar filten omkring sig. Troligtvis har hon inte några kläder på sig heller. Hon tittar tacksamt på mig och sväljer snabbt tabletten. Vi pratar om saker som inte berör… annat. Min fråga om vad hon och Zayn hade pratat om mig, och om att jag gillade henne, blev outtalad.

______________________________________________________________________________________

BAM! Ingen cliffhanger! =) Har beslutat efter mycket eftertanke (ingen eftertanke alls)  att lägga ihop del 9 och 10!! För seriöst. Jag ville att ni skulle få läsa det! Har planerat ,för första gången i mitt liv, hur novellens delar ska bli innan jag skrivit dem! =) Har alltid skrivit efterhand men nu har jag fått skriva om stora delar av de här två delarna så har bestämt mig för att planera lite innan. =) Har skaffat en instagram bara för bloggen/novellen som heter: imnotafraid_gottabeyou 

Btw lyssnar jag på Gotta be you, just nu! =D Enjoy! =D

Sneakpeek från en del som ska komma om rätt länge!

Hon slår upp ögonen och det känns som ett slag i magen, hennes ********. Vad fan?

Haha, jag bara kom på det just nu, för jag skriver alltid mina noveller/berättelser efter varandra! En gång skrev jag en novell som började i slutet. Den blev väldigt kort.

Hahahahaha, Bara hoppas att ni tyckte om det och ska få in lite mer vardagsdrama nu. Jag menar vem fan har vardagsdramat att råka ligga med Zayn Malik??!!

Lucy xx

Keep calm and love One direction!

 

Sofie Mailk

30 juni 2013 16:35

Suuuuuper bra! Jag älskar det! Hoppas nästa del kommer snart ;) kraam x

http://1dfanfic1.bloggplatsen.se

Lucy

30 juni 2013 16:38

Tack, tack e tack, tack!!! Har inte haft någonting att göra på hela dagen så den kanske kommer idag! Efter så lång tid ouppdaterat så förtjänar ni fina läsare fler delar IDAG! =D
Lucy xx (tack igen btw!)

 

Sofie Mailk

30 juni 2013 16:55

Om det kommer ett till idag blir jag JÄTTE glad!! :DD Jag har liksom inget att göra, jo skriva på min egna novell men ändå xDD Kram xx :DD

http://1dfanfic1.bloggplatsen.se

Lucy

30 juni 2013 16:58

Haha! =) Ska genast kolla in din novell... eh inte exakt nu, men skriver det på min lista så läser jag och kommenterar så klart din! =D
Lucy xxx

 

Sofie Mailk

30 juni 2013 17:32

Tackar i förväg ;D xx Sofie

http://1dfanfic1.bloggplatsen.se

Lucy

30 juni 2013 17:54

Haha, så lite så i förväg! =D
Lucy xxxx

 

Sofie Malik

1 juli 2013 12:45

När kommer nästa del? sofie xx :D

http://1dfanfic1.bloggplatsen.se

Lucy

1 juli 2013 13:45

Nästa del kommer idag, beroende på vad mamma ska tvinga mig att göra... Har nästan skrivit färdigt den men funderar på om det sista händelsen ska vara med i denna eller inte...
Kramar Lucy xx

 

Jennie

1 juli 2013 14:17

Underbar novell, du är sjukt duktig på att skriva för att vara 13 år!! Shit när du är 20 kommer du vara friggin' marvelous :D Fortsätt med det, grymt jobbat!

http://jennize.bloggplatsen.se

Lucy

1 juli 2013 14:26

Jag var seriöst tvungen att resa mig upp och hoppa runt i en minut, så glad blev jag av din finfinfinfina kommentar!!!!! =D TACK TACK TACK!!!!!
Lucy xxxxxxx (Let's go crazy crazy crazy...)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nej men typ, inte riktigt...! ;)   kolla in:   www.onemorefanfiction.blogg.se    så hittar ni mig där! :) Keep calm and love One direction!   Lucy xx ...

Allt det rusade igenom mitt huvud när jag svimmade. Jag svimmade när han steg ut från bilen. Inget konstig. Runt om mig svimmade nog några fler. Men av helt andra anledningar, såklart. I samma ögonblick jag återvände till det verkliga livet insåg jag...

Tidigare: slår hon upp ögonen och det känns som ett slag i magen, hennes ögonfärg. Va fan? Hennes vackra ögon är varken bruna eller blåa De är smaragdgröna. Exakta kopior av mina. _________________________________________________________________...

Tidigare: ”Never, ever do something like that again, or I will kill you!” viskar han hotfullt i mitt öra innan han med stora kliv stegar ut från min lägenhet och slänger igen dörren efter sig. _________________________________________...

  Tidigare: ”Maybe he still loves me.” Mumlar jag. Sekunden senare sitter ingen bredvid mig på sängen längre. Men dörren är vidöppen och inte långt senare hör jag ytterdörren smällas igen för andra gången idag. Vad har jag gjort? __...