Direktlänk till inlägg 25 juli 2013
Tidigare:
”Never, ever do something like that again, or I will kill you!” viskar han hotfullt i mitt öra innan han med stora kliv stegar ut från min lägenhet och slänger igen dörren efter sig.
_____________________________________________________________________________________
You know what’s going to happen if you jump 9 months in a story.
(9 months later) Harry’s perspective:
Jag ligger på min säng på hotellrummet och lyssnar lite på musik i hörlurar. För en liten stund sedan fick Zayn ett samtal från Lucy. Barnet var på väg. Niall hade skickat ett sms till mig. Zayns nummer finns inte ens på min mobil, även om det är inpräntat i huvudet. Nio månader av dålig stämning i bandet. Inte inför publik men annars. Men om inte Lucy hade kommit till mig när hon skulle till en ”bokklubb” för att hålla mig ovanför ytan hade det inte gått så bra. Visst, hon var Zayns men det hindrade henne inte från att sluta upp med läpparna i mot mina. Zayn hade inte ens gått ut med deras förhållande. Att hålla det hemligt för fans bättre än FBI har varit svårt men jag fattar inte att han har lyckats. Eller ska jag beskriva det som ”förhållande”. Zayn känner inga djupa känslor för Lucy men hon ha väl inte det heller egentligen. Men hon lurar sig själv för att hennes barn ska få en ”bra framtid med sin biologiska pappa”. Fuck it. Zayn kommer aldrig bli en bra pappa. Inte till den ungen i alla fall.
”Harry jag bryr mig inte om du kommer slå in Zayns huvud. Lucy vill att du ska vara där precis efter. Efter.” förklarar Liam och jag suckar.
”Okej då.” jag lägger på meddetsamma och reser mig från sängen. Sjukhuset ligger bara fem minuter här ifrån, med bil. Jag rufsar till håret och drar i skjortan så den ligger perfekt. När skorna är på går jag ut och låser dörren efter mig. Snabbt går jag ner för trapporna och sätter mig i min bil. Motorn spinner tyst när jag backar ut från parkeringsplatsen och kör lite för fort till min destination. Har jag sagt att jag ska vara där precis efter ska jag vara det. För Lucy. Om inte barnet hade funnits hade hon kunnat bli min… jag avbryter tanken som har sin plats graverad i min hjärna 24timmar om dygnet. Men den är sann. Då hade hon inte varit fastklistrad vid Zayn. Jag hade fått vara vid hennes sida varje dag… utan att smyga. Till och med att få försvara henne från elakt hat på twitter får mig att le i mina dagdrömmar. Det hade varit bättre om hon fortfarande hade varit fast i Holmes Chapels eller ännu bättre, flyttat till andra sidan jorden så jag aldrig hade fått träffa henne igen, och där med inte låtit henne träffa Zayn.
Varför är jag här? Jag sitter bredvid Liam och Niall. Louis är hemma hos sin familj. Vi sitter utanför ett rum där Lucy ligger. Zayn sitter på andra sidan korridoren och jag blänger konstant på honom med arga ögon. Plötsligt öppnar en barnmorska dörren och ler mot oss. Jag reser mig sekunden innan Zayn och är först inne. Lucy ser utmattad ut men det lilla knytet i hennes armar får henne att bortse från det. En rosa filt är virad runt babyn och jag gissar förbigående att det är en flicka. En gullig lite-… Hälften Zayn. Hälften glädjedödare och hemsk. Andra hälften, vacker och intelligent. Lucy. När jag sätter mig på stolen bredvid sängen står Zayn fortfarande i dörröppningen och ser pressad, tvingad att komma in. Ändå står han kvar.
”Is it a girl…?” frågar jag tyst och betraktar den pyttelilla människan.
”Yeah, a little… I know it’s a stupid name but I think off twilights Renesmee.” viskar Lucy och kramar försiktigt knytet.
“I like Renesmee.” Mumlar jag och Lucy ler.
”I hope she would open her eyes soon. I want to see the colour. If it’s brown or blue.” fortsätter hon och precis när hon avslutat meningen slår hon upp ögonen och det känns som ett slag i magen, hennes ögonfärg. Va fan? Hennes vackra ögon är varken bruna eller blåa. De är smaragd gröna.
Exakta kopior av mina.
______________________________________________________________________________________
Så ja, sista kapitlet! =)
Vad tror ni om mig...? Tror ni att jag ska sluta det så här? Nej, aldrig i livet!
Men eftersom jag har fått många jättefina kommentarer så får ni denna delen och en till! Ville gärna ha ut något idag och eftersom jag aldrig kommer hinna bli klar medden sista idag så tänkte jag 'Fuck it. Lägg ut hälften. (eller det som är klart...! =D)
SOOO I DID! =)
Hope you're happy folks! ;)
Keep calm and love One direction! (and this fiction!)
xx
Nej men typ, inte riktigt...! ;) kolla in: www.onemorefanfiction.blogg.se så hittar ni mig där! :) Keep calm and love One direction! Lucy xx ...
Allt det rusade igenom mitt huvud när jag svimmade. Jag svimmade när han steg ut från bilen. Inget konstig. Runt om mig svimmade nog några fler. Men av helt andra anledningar, såklart. I samma ögonblick jag återvände till det verkliga livet insåg jag...
Tidigare: slår hon upp ögonen och det känns som ett slag i magen, hennes ögonfärg. Va fan? Hennes vackra ögon är varken bruna eller blåa De är smaragdgröna. Exakta kopior av mina. _________________________________________________________________...
Tidigare: ”Maybe he still loves me.” Mumlar jag. Sekunden senare sitter ingen bredvid mig på sängen längre. Men dörren är vidöppen och inte långt senare hör jag ytterdörren smällas igen för andra gången idag. Vad har jag gjort? __...
Tidigare: Jag känner paniken växa, varför slutar jag inte? Sluta, sluta, sluta, slut, SLUTA! Men nej. När Harry återvänder till rummet för att säga hejdå står vi mitt i en häftig kyss och han spärrar upp ögonen innan gör en ansats att vända sig om...