Tidigare:

Efter ett skämt säger Harry plötsligt:

”Don’t ever leave me again, Lucy.” Hans röst har förlorat skrattet och han tittar djupt in I mina ögon. Han menar allvar och jag känner faktiskt lite… förvirrad. Har Miranda rätt, att han är kär i mig? Hur ska jag förklara min crush på Zayn?

______________________________________________________________________________________

Act normal, be kind. Don't think about that. Oh great, you just did.

”I won’t Harry. I promise.” Andas jag, så tyst att bara Harry hör mig, ingen annan i restaurangen, och hoppas det är svaret han väntat sig.

”You really promise this time?” frågar han lite surt och det känns som ett slag under bältet. Jag hade aldrig tänkt på att löftet skulle kunna betyda så mycket, så här långt efter. Men jag hör smärtan i hans röst och ser den i hans ögon.

”Yes.” säger jag, högre nu och Harry ler igen. Men leendet når inte hans ögon.

Vi fortsätter på vår underbara mat men samtalet blir inte riktigt glatt. Harry betalar notan och sedan går vi ut från lokalen. Bara några hundra meter fram ser vi de andra fyra femtedelarna av one direction. Harry gör en tvärsväng till vänster, tar tag i min arm och drar mig med sig. Han stannar inte förrän killarna är utom synhåll.

”Harry, what’s up?” undrar jag förvirrat.

”Eh, Lucy… I haven’t told them about our dinner.” Han sväljer.

“But way not? Harry, what’s going on?” jag liknar nog ett frågetecken, om det går.

”They have been like, joking with me about you. Because I have told them that I’m…” han tar ett djupt andetag för att samla mod. Men innan han hinner säga orden han har på tungan kommer fyra killar runt hörnet. De vrider på huvudena som om de letar efter någon. Och de hittar dem. Niall, Zayn, Liam och Louis upptäcker oss samtidigt och börjar snabbt gå mot oss. Harrys blick söker efter en flyktväg men killarna är för nära.

”Ey! Harry! Why did you go? And who is thi…” börjar Niall, sedan kommer de tillräckligt nära för att se att det är jag.

”Lucy?! What are you doing here?” undrar Liam.

“I have just been out with Harry, a dinner, talking about old memories.” Svarar jag uppriktigt. Dessutom kommer jag inte på någon bra lögn när jag tittar på Zayn. Det är första gången jag ser honom sen jag bestämde mig för att jag var kär i honom. De där perfekta ögonen som man smälter av…

”Harry? You told us you were going out meeting Gemma!” utbrister Louis förstött.  Harry rodnar. Nej, va? Han ljög för dem att gå ut med mig?! Jag ser plötsligt min chans att komma bort från Harry. Jag vill ju bara vara vän med honom! Han visar tydligt mot det motsatta, jag gör upp en snabb plan i huvudet. Sedan genomför jag den.

”Harry, you lied to them to see me? Were you ashamed?!” jag ser hur ledsen han blir och det bränner bakom ögonlocken. Jag utnyttjar detta fullt ut genom att låta tårarna rinna. Sedan vänder jag på klacken och springer tillbaka samma väg som vi kom från.

”Lucy!” hör jag han ropa, förtvivlat. Jag får en stor klump i magen av hans smärta men jag vet att vi kan bli vänner sedan igen. När jag kommer på hur jag ska avvisa honom.

Jag hör steg bakom mig och de kommer närmare trots att jag springer fort längs en mörk, ödslig gata. Någon tar tag i min axel och tvingar mig att stanna. Jag snurrar runt fort och kommer väldigt nära en viss persons ansikte. Zayn.

______________________________________________________________________________________

Hej igen mina kära läsare! =) Som sagt ska jag till London imorgon, omg, jag vet. Har dock bara ett inlägg/del som ska bli tidsinställt. Har aldrig haft tidsinställda inlägg förut så förlåt om det av någon anledning går snett och det inte kommer upp. Tack till alla som kommer tillbaka till bloggen varje dag, har inte haft ett inlägg på ett bra tag nu och statestiken sjunker sakta, men några besöker min blogg varje dag, och det värmer! Ska ta några bilder på vaxfigurerna av killarna så bilder kommer efter resan! Kan inte fatta att jag ska vara där, exakt en månad innan de "fyller" tre år <3

Love from Lucy xx

Keep calm and love One direction!

 

Dani

18 juni 2013 20:50

Vet du hur mycket jag grät? Gud...du har talang! Har läst alla delar nu, det är bara så...fint!

Kram xx

http://onednovellblogg.bloggplatsen.se

Lucy

21 juni 2013 14:48

Aw! Tack! Den fina kommentaren förtjänar mer än ett halvdant svar från en mobil men kan inte vänta med att säga tack, tack, TACK!!!!!

Lucy xx

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nej men typ, inte riktigt...! ;)   kolla in:   www.onemorefanfiction.blogg.se    så hittar ni mig där! :) Keep calm and love One direction!   Lucy xx ...

Allt det rusade igenom mitt huvud när jag svimmade. Jag svimmade när han steg ut från bilen. Inget konstig. Runt om mig svimmade nog några fler. Men av helt andra anledningar, såklart. I samma ögonblick jag återvände till det verkliga livet insåg jag...

Tidigare: slår hon upp ögonen och det känns som ett slag i magen, hennes ögonfärg. Va fan? Hennes vackra ögon är varken bruna eller blåa De är smaragdgröna. Exakta kopior av mina. _________________________________________________________________...

Tidigare: ”Never, ever do something like that again, or I will kill you!” viskar han hotfullt i mitt öra innan han med stora kliv stegar ut från min lägenhet och slänger igen dörren efter sig. _________________________________________...

  Tidigare: ”Maybe he still loves me.” Mumlar jag. Sekunden senare sitter ingen bredvid mig på sängen längre. Men dörren är vidöppen och inte långt senare hör jag ytterdörren smällas igen för andra gången idag. Vad har jag gjort? __...