Tidigare:
 Jag snurrar runt fort och kommer väldigt nära en viss persons ansikte. Zayn.

______________________________________________________________________________________

How to explain, when you don’t know what to say.

“Lucy, why did you go?” frågar han med andan I halsen. Jag tittar in i hans ögon och svarar tyst.

”I think Harry is in love with me but I’m not with him. I love somebody else.” Du;  Zayn, jag älskar dig.

”Wait, you’re not in love with Harry? Because he really makes it sound like that.”

“What? No!” Va, har Harry sagt att… jag är kär i honom?

”Lucy, why not?” undrar han och jag blir lite förundrar över hans frågor.

”Eh, I told you, I love somebody else.” Viskar jag.

“Who?” envisas Zayn men sina frågor.

”It’s…

No, I can’t tell you. Zayn I’m sorry.” När jag avslutar meningen börjar det regna. Himlen öppnar sig och regnet vräker ner.

”Come on Lucy! Follow me!” ropar Zayn för att överrösta smattret mot asfalten. Han tar tag i min hand, vilket känns underbart, och drar med mig genom gatorna, vilket känns… blött, tills vi kommer till ett hus med runt 10våningar. Zayn knappar in en kod och sedan är vi räddade från regnet. Vi tar hissen till översta våningen och han låser upp dörren med en nyckel.

Lägenheten är ljus och luftig och luktar på ett speciellt sätt. Det luktar nog Zayn. Jag bestämmer mig fort för att jag tycker det luktar gott. Zayn går in i ett rum och kommer ut med en ny t-shirt och ett par torra byxor. I handen har en annan t-shirt och ett par joggingbyxor. Joggingbyxorna är rosa, och när jag går in på badrummet för att byta om, passar de perfekt. De kan inte vara Zayns. T-shirten däremot är Zayns och den är lite för stor men luktar gott precis som allt här. Jag går ut från badrummet och finner Zayn i soffan med två muggar på soffbordet.

”Tea.” han gör en gest mot muggarna och jag sätter mig lite obekvämt bredvid honom.

”Your trousers are in perfect size. Who’s?” frågar jag efter ett tags små sippande på det goda teet.

”My sisters. She visited me a couple of weeks ago. ”svarar han och tar en klunk te.

”Aha, do you have any good movies? If, if you want me to stay…?” säger jag på mitt vanliga klumpiga vis.

“Of course I want you to stay.” Säger han lite för fort och en rosa nyans trader fram på hans kinder.

”Thanks.” svarar jag dumt.

”So, you like eh, some horror movie?” frågar han snabbt för att släta över den pinsamma konversationen.

”Not really but I think you can protect me.” Mumlar jag. Och drar en hand genom mitt hår och lägger det över ena axeln. Zayn reser sig och startar en film. Sedan sätter han sig bredvid mig. Så nära att våra armar nuddar varandra. Jag koncentrerar mig inte alls på filmen utan betraktar Zayn istället. Följer hans konturer med blicken. Plötsligt vänder han huvudet och tittar på mig. Jag rodnar när jag blir upptäckt att stirra och flyttar snabbt blicken från hans ansikte till tv-skärmen. Tyvärr är det en av de läskigaste scenerna just nu och jag tittar snabbt tillbaka på hans… perfektion.  Han tar min hand i sin och tittar mig i ögonen, likadant som Harry gjorde innan.

”Lucy… before, you told me that you loved someone. I want to know who.” Säger han lågt och bedjande. Han har hittat min svaga punkt. När han tittar så på mig… så känns det som jag ska, förlora vettet. Därför är jag helt borta i hans ögon där jag viskar svaret.

”It’s you. It’s you, Zayn.” Sekunden efter inser jag vad jag har sagt och tittar snabbt åt andra hållet. Jag hör hans häftiga inandning och tänker att mitt liv är förstört.

”Look at me.” viskar han men jag tittar fortfarande bort.

”Lucy. Look at me.” viskar han, mer bestämd nu. Jag vänder snabbt på huvudet och märker att han är närmare än jag väntat mig. Han raderar luften emellan oss, tveksamt, och pressar hastigt hans läppar mot mina. Jag slutar andas.

______________________________________________________________________________________

Hej! Jag hoppas jag har det bra i London nu!

Kram Lucy xx

Keep calm and love One direction!

Tidigare:

Efter ett skämt säger Harry plötsligt:

”Don’t ever leave me again, Lucy.” Hans röst har förlorat skrattet och han tittar djupt in I mina ögon. Han menar allvar och jag känner faktiskt lite… förvirrad. Har Miranda rätt, att han är kär i mig? Hur ska jag förklara min crush på Zayn?

______________________________________________________________________________________

Act normal, be kind. Don't think about that. Oh great, you just did.

”I won’t Harry. I promise.” Andas jag, så tyst att bara Harry hör mig, ingen annan i restaurangen, och hoppas det är svaret han väntat sig.

”You really promise this time?” frågar han lite surt och det känns som ett slag under bältet. Jag hade aldrig tänkt på att löftet skulle kunna betyda så mycket, så här långt efter. Men jag hör smärtan i hans röst och ser den i hans ögon.

”Yes.” säger jag, högre nu och Harry ler igen. Men leendet når inte hans ögon.

Vi fortsätter på vår underbara mat men samtalet blir inte riktigt glatt. Harry betalar notan och sedan går vi ut från lokalen. Bara några hundra meter fram ser vi de andra fyra femtedelarna av one direction. Harry gör en tvärsväng till vänster, tar tag i min arm och drar mig med sig. Han stannar inte förrän killarna är utom synhåll.

”Harry, what’s up?” undrar jag förvirrat.

”Eh, Lucy… I haven’t told them about our dinner.” Han sväljer.

“But way not? Harry, what’s going on?” jag liknar nog ett frågetecken, om det går.

”They have been like, joking with me about you. Because I have told them that I’m…” han tar ett djupt andetag för att samla mod. Men innan han hinner säga orden han har på tungan kommer fyra killar runt hörnet. De vrider på huvudena som om de letar efter någon. Och de hittar dem. Niall, Zayn, Liam och Louis upptäcker oss samtidigt och börjar snabbt gå mot oss. Harrys blick söker efter en flyktväg men killarna är för nära.

”Ey! Harry! Why did you go? And who is thi…” börjar Niall, sedan kommer de tillräckligt nära för att se att det är jag.

”Lucy?! What are you doing here?” undrar Liam.

“I have just been out with Harry, a dinner, talking about old memories.” Svarar jag uppriktigt. Dessutom kommer jag inte på någon bra lögn när jag tittar på Zayn. Det är första gången jag ser honom sen jag bestämde mig för att jag var kär i honom. De där perfekta ögonen som man smälter av…

”Harry? You told us you were going out meeting Gemma!” utbrister Louis förstött.  Harry rodnar. Nej, va? Han ljög för dem att gå ut med mig?! Jag ser plötsligt min chans att komma bort från Harry. Jag vill ju bara vara vän med honom! Han visar tydligt mot det motsatta, jag gör upp en snabb plan i huvudet. Sedan genomför jag den.

”Harry, you lied to them to see me? Were you ashamed?!” jag ser hur ledsen han blir och det bränner bakom ögonlocken. Jag utnyttjar detta fullt ut genom att låta tårarna rinna. Sedan vänder jag på klacken och springer tillbaka samma väg som vi kom från.

”Lucy!” hör jag han ropa, förtvivlat. Jag får en stor klump i magen av hans smärta men jag vet att vi kan bli vänner sedan igen. När jag kommer på hur jag ska avvisa honom.

Jag hör steg bakom mig och de kommer närmare trots att jag springer fort längs en mörk, ödslig gata. Någon tar tag i min axel och tvingar mig att stanna. Jag snurrar runt fort och kommer väldigt nära en viss persons ansikte. Zayn.

______________________________________________________________________________________

Hej igen mina kära läsare! =) Som sagt ska jag till London imorgon, omg, jag vet. Har dock bara ett inlägg/del som ska bli tidsinställt. Har aldrig haft tidsinställda inlägg förut så förlåt om det av någon anledning går snett och det inte kommer upp. Tack till alla som kommer tillbaka till bloggen varje dag, har inte haft ett inlägg på ett bra tag nu och statestiken sjunker sakta, men några besöker min blogg varje dag, och det värmer! Ska ta några bilder på vaxfigurerna av killarna så bilder kommer efter resan! Kan inte fatta att jag ska vara där, exakt en månad innan de "fyller" tre år <3

Love from Lucy xx

Keep calm and love One direction!

Tidigare:

“That was some weeks before the x-factor and I told her my feelings for the music for the first time.” Svarar Harry och en ledsen skugga drar över hans ansikte.

”And…?” säger Liam försiktigt eftersom han har fattat att detta var ett känsligt ämne för Harry.

”And I promised I would love him whatever he wanted to do in life.” Fortsätter Lucy och Harry avslutar.

“So I thought she deleted me for my love for the music.”

______________________________________________________________________________________

I'm not in love with you. I just like you.

Lucy’s perspective

“You thought what!?” utbrister jag chockat och han suckar.

”I thought…” börjar han.

”No, stupid! I would never…” det bränner av tårar i ögonen och en tår befriar sig och rinner långsamt ner för min kind. Harrys tumme stryker försiktigt bort den och mina kinder hettar. Åter igen känner jag de andras blickar på oss, vad tittar de på? Två bästa kompisar som beter sig lite annorlunda? Alla är en annan människa med sin alldra bästa vän!

”And you are sure you were not together?” retas Louis och jag fattar plötsligt varför de tittar så konstigt på oss hela tiden. Nej inte hela tiden. Bara när Harry gör något… Han är inte sån. Louis kommentar får mig att tänka ordentligt. Se genom lyckan som ”återföreningen” har gett mig. Se vad Harry gör.

”Well I think this is great! Now I can see my favorite boys every day!” skämtar Miranda och avbryter mina tankar. “I want everybody’s number!”

Efter vi har fått allas mobilnummer går vi ut I köket och tittar I kylskåpet. Ingenting.

”Nandos please?” ber Niall och gör hundvalpsögon.

”It’s okay with me.” Säger jag och Miranda samtidigt och börjar skrattar. Vi säger samma saker samtidigt så ofta att det börjar bli läskigt.

Efter en kvart är vi på väg till Nandos, allihopa. Jag går tryggt bredvid Harry har glömt bort det med att han kan vara kär i mig.

”You, know, I’ll never leave you again. And I don’t care if we’re at the newspapers front-page. I will always be your best friend” Viskar jag I hans öra I slutet av meningen kommer jag på det där med kärleks grejen igen, så jag betonar ‘best friends’ onödigt mycket.

“I’m so happy to hear that Lou.” Viskar han tillbaka och jag suckar inombords. Han borde ha märkt min väldigt tydliga avvisning. Han märker att jag skakar av köld och tar av kavajen och ger den till mig. Jag ser märket innan jag tar på den. Definitivt handsydd.

Miranda går bakom oss och jag känner hennes blickar bränna i ryggen när jag har fått på kavajen. Hon måste tro att vi är kära… eller nej. Miranda är en bättre tjej än det. Jag har lånat Harrys jackor/tröjor tusentals gånger förut, det betyder ingenting. Men kommer Harry tro…?

Next day

Jag vaknar av att Miranda ruskar om mig. Just det, vi sov över hemma hos mig efter att ha varit ute med killarna hela kvällen.

”Wake up Lucy! It’s 2pm and your mum isn’t happy.” viskar hon.

Jag drar mig upp ur sängen och tar min morgonrock runt mig innan jag går ut till köket där jag vet jag kan hitta mamma.

”Morning mum!” säger jag och gäspar.

”Where were you last night?” frågar hon kallt och hårt.

“We met Harry and his band and we begun to talk and we were on Nandos for dinner!” svarar jag, nöjd med att ha ett riktigt svar.

“Oh, Harry.” Mamma låter riktigt förvånad och jag går tillbaka till mitt rum medan jag muttrar.

”Yes, Harry.”  

Jag tar på mig ett par shorts och ett multirandigt linne medan Miranda lånar ett par korallfärgade piratshorts och en vit tröja och samma hatt som igår och de nya örhängena. Mamma sticker till jobbet för att jobba extra och Miranda gör sina perfekta pannkakor. Vi har precis börjat äta när min mobil plingar till. Snabbt tar jag upp den och ser vem det är ifrån. Harry.

** Hi Lou! Do you do anything tonight? Maybe we could hang out, just you and me and talk about… you know. /Harry xxx **

**Sure! What time? And what to wear? /LUCY (stop calling me Lou!!) **

**Ha-ha! 9 pm. Wear something nice! xxxx **

“Who?” frågar Miranda och stoppar in sin tredje pannkaka. Jag har bara ätit hälften av min första.

”Harry.” svarar jag och ger henne min mobil innan jag koncentrerar mig på maten. Det tar ovanligt lång tid innan jag får tillbaka den och när jag får det har Miranda ett ondskfullt flin på sina rödmålade läppar. Full av onda aningar läser jag vad hon har skrivit.

** Don’t forget to kiss her Harry! /Miranda **

Jag ska döda den jävlen!

** I won’t! ;) **

”Miranda! Why!” gnäller jag.

”Because he’s acting like he’s in love with you and you are in love with him, and I just wanted to see what he answered!” förklarar Miranda men jag skakar på huvudet. Det kommer aldrig att bli något mellan mig och Harry. Jag har tänkt på det länge nu och har bestämt mig för att vi har varit bästa vänner för länge. Ska jag vara intresserad av någon tror jag faktiskt att det skulle vara Zayn. Hans perfekta ansikte och vackra ögon som bara mött mina några få gånger men som jag redan älskar. Han vänliga frågor och…

”Lucy? Hello? You are in love with him! You just thought about him right now! How cute!” säger Miranda efter ett tag.

“What? No! Actually I was thinking about… eh… Zaaa... yyy… nnn.” stammar jag fram.

Miranda tappar hakan.

”You what?!” utbrister hon chockat.

”I was thinking about Zayn, because I…I really like him, already. I know it’s crazy but…”

“That isn’t crazy at all! Why didn’t you told me? Harry thinks that you have explained your feelings for him to me and that made me write that! Oh, no, Lucy I’m sorry!!” när Miranda har sagt det sväljer jag hårt.

”I’m going to go out with him!” säger jag skräckslagen.

“Oh, no worries, that is just great! Talk about what have had happened, things you would say to a best friend, not a boyfriend.” Förklarar hon. Jag tar ett djupt andetag.

”You’re right. It’s just great. I will fix it.” säger jag, mest för att övertyga mig själv.

“Let’s see a movie until I need to get ready.”  Föreslår Miranda för att byta samtalsämne.

Jag duschar grundligt och fönar håret innan jag sminkar mig lätt, som jag brukar för att Harry inte ska tro att jag har gjort det för honom. Jag lägger mig mobil och bankkort i en alldeles ny, vita handväska och knäpper fast mitt silvriga halsband. Jag blir inspekterad av Miranda precis innan klockan nio.

”You look good, just like a best friend-dinner!” utbrister hon och jag nickar lätt och nervöst. I samma sekund ringer det på dörren. Harry i liknande kläder som igår fast skjorta under den mörkblåa kavajen står utanför dörren och granskar mig från huvud till tå medan jag tar på mig mina vita converse.

”What?” undrar jag nyfiket när vi sagt hejdå till Miranda och hon har låst dörren bakom oss och Harry fortfarande tittar på mig.

”You look stunning” ler han och tar mig hand när vi går till hans bil. Det känns lite konstig men jag släpper inte hans hand.

Vi kommer fram till en fin restaurang som verkar superdyr men Harry har väl pengar så det räcker och blir över. Jag beställer en caesarsallad med extra mycket kyckling och Harry en rätt med oxfilé. Vi pratar om allt möjligt. Vad som hänt sedan vi ”splittrades” och sånt.

Efter ett skämt säger Harry plötsligt:

”Don’t ever leave me again, Lucy.” Hans röst har förlorat skrattet och han tittar djupt in I mina ögon. Han menar allvar och jag känner faktiskt lite… förvirrad. Har Miranda rätt, att han är kär i mig? Hur ska jag förklara min crush på Zayn?

______________________________________________________________________________________

Hej alla directioners! (och andra) Ska ha tidsinställda inlägg, ett tag. Because; LONDON HERE I COME!!

Hugs from happy, happy, London-lover LUCY!

Keep calm and love One direction!

Tidigare:

”Yeah. It’s true, and I don’t care if you don’t like me I’m going to hug you now.” Säger han innan han reser sig från soffan mittemot mig, drar upp mig och lägger armarna runt mig. Jag stelnar till...

______________________________________________________________________________________________________

Flashbacks... so scary, sometimes

ett tag tills jag slappnar av och kramar honom tillbaka.  

”I love you.” viskar han i mitt öra.           

”I love you too, Harry. Sorry for saying your name all the time but I haven’t since I stopped contacting you.” Viskar jag tillbaka och han släpper taget och tittar djupt in I mina ögon. Jag möter hans blick med samma intensitet och vi glömmer helt bort att de andra sitter och stirrar på oss.

”You haven’t? Why?” hans fråga får mig att minnas den där hemska dagen.

Flashback

Jag sätter mig i mammas bil och tittar ut genom fönstret på vårt hus för sista gången. Sedan gasar mamma och jag lämnar mitt liv bakom mig. Resan till London är lång och tråkig men jag har mycket att tänka på. Harry har gått vidare med livlinan One direction och jag ryser vid alla första sidor om spekulationer om vår relationsstatus. Snabbt fiskar jag upp min mobil och går in på kontakter. Jag övertalar mig om och om igen i huvudet och till slut klickar jag på knappen som raderar hans mobilnummer från mitt liv. Harry hejdå…

End of Flashback

Det var sista gången jag tänkt hans namn tills alldeles precis. Jag tänker igenom mitt svar många gånger innan jag svarar på hans fråga.

”It hurt to much.” säger jag tyst och rösten skär sig lite.

”But Lou…” viskar han och andas konstigt.

”So that’s why you look kind of  sad when someone calls me Lou!” utropar Louis plötsligt och skrattar.

“It’s Lucy, you freak!”

“But, Lucy, why haven’t you told me? I mean I must had thousands of lessons about what Harry, and you others but you get it, about things you already know, like his favorite drink!” säger Miranda långsamt och tänker efter lite mellan varje ord.

“Apple juice, after he tried my mum’s!” fnissar jag. Jag brukar inte fnissa.

Miranda’s perspective:

“Right!” ler Harry och han tittar på Lucy med något konstigt i blicken. Typ, nej. Det är inte sant! Kan Harry, självaste Styles vara kär i min bästa kompis? Lucys kinder har mer färg än vanligt och hennes ögon strålar på ett sätt jag aldrig sett förut. Harrys också. Men eftersom jag känner till Lucys historia så väl om denna han som råkade vara en av mina idoler. Min största idol faktiskt. Jag tittar runt i rummet jag befinner mig i. Förvirringen över Lucy och Harry var för stor för att jag skulle märka någonting från min omgivning, bortsätt från sofforna och den beigefärgen tyget är i. Det är ett stort rum med en stor platt-tv, bokhyllor och en soffa till, i ett hörn. Formen skvallrar om att det är en bäddsoffa. Mitt på ena väggen finns dörren, eller en dörrkarm och man ser ett ljust kök genom den.

”Can you take this from the beginning so we get it?” ber Niall samtidigt som Harry och Lucy sätter sig bredvid varandra I samma soffa som mig. Lucy börjar prata.

“We met in kindergarten and we loved football so until I left for London we were together every day to play and we had sleepovers, my mum even bought a bunk bed because she was tired of moving the extra bed!” berättar hon och alla lyssnar utan kommentarer.

“I even had a box at your wardrobe! So you steeled my t-shirts?” Harry flinar mot Lucy som rodnar häftigt. Hennes blick är ute efter att döda mig och jag ångrar lite att jag sa det. Fast sen skrattar hon när Harry börjar kittla henne.

”Stop it, Ha, Harryyyyy!” skriker hon och attackerar honom. Men han är mycket starkare så snart sitter han gränsle över hennes mage och hon skriker av skratt.

”Harry, I give up! You’re the best in the world!” säger hon så snabbt att det låter inövat. Undrar hur många kittlingskrig de har haft. När Harry slutar kittla hennes och alla lugnar ner sig, upptäcker vi plötsligt Harrys och Lucys väldigt konstiga position.  Lucy rodnar och Harry flyttar sig snabbt.

När de har andats ett tag fortsätter berättelsen.

”And then my mum told me we was moving and I didn’t dare to tell Harry cause he was at x-factor and I wanted to talk to him eye to eye. But you got to far… Ha-ha. And we moved when you still were in the competition. And I thought Harry wouldn’t care about me anymore so just deleted him from my life.”

“And that promise thing then? The first thing Harry said to you? ‘I remember you promised!’” undrar Zayn.

“That was some weeks before the x-factor and I told her my feelings for the music for the first time.” Svarar Harry och en ledsen skugga drar över hans ansikte.

”And…?” säger Liam försiktigt eftersom han har fattat att detta var ett känsligt ämne för Harry.

”And I promised I would love him whatever he wanted to do in life.” Fortsätter Lucy och Harry avslutar.

“So I thought she deleted me for my love for the music.”

______________________________________________________________________________________________________

Någon som inte trodde att hon skulle krama tillbaka? Kommentera lite snälla!!! Då kanske det kommer en del till i kväll! Ska i allfall skriva mer nu när jag har SOMMARLOV!!!!!!!!!!!! Whoop, whoooop!!! Mer novell! =)

Lyssnade faktiskt på Gotta be you, heeela tiden när jag skrev den här delen!! =)

Alla kramar i världen till er som läst!!

Lucy xx

Keep calm and love One direction!

Tidigare:

”Alright! The girl has a maxi dress, striped, blue and white. A hat and red lipstick!” Jag vänder mig om för att se på tjejen jag tror han tittat på. Hon har jeans och en rosa blus. Men på andra sidan står… Miranda. Hon matchar perfekt. Det är Miranda.

___________ _______________________________________________________________

I had to meet you someday. But today... Really?

Hon piper så tyst att jag knappt hör henne sedan sträcker hon upp händerna i luften och ler stort. En säkerhetsvakt kommer fram till oss och tar Miranda i armen och säger något till henne. Hon tittar på mig och säger:

”Du ska också upp!” Jag stelnar till men följer efter dem, upp mot scenen. Vi går upp för trappan upp och blir kramade av alla killarna.

”So, special girls, what’s your names?” frågar Louis och håller mikrofonen under Mirandas mun.

“Miranda. Hale” säger hon lite för tyst men hon kompenserar med ett brett leende. Jag får mikrofonen under min mun och jag säger klart och tydligt:

”Lucy. Johnson” jag ler också men inte lika brett. Jag kommer vara med honom hela kvällen. Och Miranda kommer ju döda mig. Lika bra, efter vad jag gjorde mot honom. Han stelnar till och tittar ordentligt på mitt ansikte. Det glimmar till i hans ögon av igenkännandet och han andas häftigt in.

”So, girls this way ,and London we will see you soon!” ropar Liam och sedan går Louis först sedan jag och Miranda och de andra killarna efter. Vi sätter oss i bilen och det är skydd mot chauffören så han kan inte höra vad vi säger, gud vad onödigt men det är väl kändis livet tänker jag. Sätena är bekväma och Miranda sitter längst ut, Niall bredvid mig, bredvid Niall sitter han. Sedan resten av killarna.

”How old are you girls then?” frågar Niall.

“We are seventeen and eighteen but my birthday is in about one month. “ säger Miranda glatt.

“And you became friends when?” undrar Zayn

“When I moved here from Holmes Chapels.” Svarar jag kort och ser han när han tar huvudet mellan händerna.

”Lucy…” suckar han ”Why did you do this to me? I remember you promised!”

De andra stirrar på oss.

”Oh, I don’t know, but when you got famous I guess I didn’t want to mess everything up…” svarar jag stelt.

“But you didn’t told me that, I thought that you…” han slutar prata och jag svarar inte.

”Harry, what’s going on here?” frågar Liam förvirrat.

“Yeah, Lucy?!” utbrister Miranda.

“We were like best friends until I got famous and she pushed me out of her life!” säger han argt.

“Oh shut up Harry!” säger jag som jag gjort så många gånger och drar hastigt efter andan när jag inser att jag har sagt hans namn. I kursivt är kört nu.

”Oh, Lucy is Harry, him?” kommer Miranda på.

“What?” undrar Harry.

“I mean, she always talks about some him that she misses and she got his t-shirts to sleep in…” Jag slår Miranda I magen så hon får slut på luft.

”You, you… Lucy you still like me?” säger Harry chockat men jag hinner inte svara för vi är framme så vi går ur bilen och går upp till en lägenhet och sätter oss i de två sofforna som står mot varandra.

”I wanna know now, Lucy. Why did you left me?” frågar Harry.

“Oh, hold on. Left, like you was together?” flickar Louis in.

“No, and that’s my point! I don’t want to be put out like that again, as in school. But instead of school, in the fucking newspapers!” fräser jag.

“So you couldn’t tell me before, so I don’t have to sleep from my tears!?”

“Are you telling me the truth Harry? On real!?” hans ord överraskar mig så jag måste fråga.

”Yeah. It’s true, and I don’t care if you don’t like me I’m going to hug you now.” Säger han innan han reser sig från soffan mittemot mig, drar upp mig och lägger armarna runt mig. Jag stelnar till...

______________________________________________________________________________________________________

Är väldigt jobbigt att skriva sådana här med en massa prat!! Det kommer bli lite 'Mirandas perspektiv' i nästa kapitel! =) Vill fortfarande veta vad ni tycker om novellen!!! (Tack Louise för alla fina kommentarer!!!)

Lucy xx

Keep calm and love One direction!

Åh, gud! Gick in på en annan sida innan jag publicerat inlägget (!!) så detta inlägget skulle varit uppe klockan 21:00!! Och nu är klockan 23:00 SHIT, SORRY!

I just saw you and I was like... I regret everything I've done wrong. <3

Hans lockar har växt till sig och hela hans utseende är perfekt. Han är klädd i ett par mörka byxor och en vit t-shirt under den handsydda kavajen. Eller i alla fall ser det ut som en handsydd kavaj även om han beter sig som den är köpt på en supermarknad. Han ler så som de andra killarna och intar sin plats mellan Louis och Niall. Liam håller i mikrofon och hälsar glatt på publiken.

”Hi guys! Nice to see so many from London here!” ropar han med ett leende och sedan lyfter han sin mikrofon till munnen.

“We are so glad that you like our music and” säger han och hans röst! Den lätt raspiga rösten klingar välbekant i mina öron och jag slutar andas. Jag glömmer plötsligt bort varför jag stötte bort honom från mitt liv och ångrar mig så mycket att min strupe snörs åt, så som den bara gör när jag är upprörd. Jag drar ner luft i lungorna och kan plötsligt tänka klart. Jag vill inte vara på alla tidningar med texten Girlfriend. Det påminner för mycket om allas fördomar i skolan. Jag vill vara hans vän, kanske bli berömd men jag kommer alltid vara förföljd av frågor om vårt ’förhållande’. Vi har blivit äldre också, kanske vi skulle bli ett par om jag gav oss chansen? Chansen att kontakta honom.

”is here to have a chance to…, and by the way, we didn’t told you this before…” säger Niall, som tar över efter honom. För att göra spänningen olidlig för alla stackars directioners väntar Louis ett tag innan han fortsätter.

”Chance to come backstage in the car with us later!” skriker han och alla tjuter så man behöver öronproppar.

“All you have to do is… nothing! We will pick one girl that looks interesting and bring her up together with a friend, if she have one with her, and we will present her and the friend to the crowd and then follow us to the car and be with us a whole evening!” skriker Louis för att höras.

Spänningen finns i alla tjejer runt mig och jag försöker koncentrera mig på vad de gör på scenen istället för att tänka på honom. De sjunger Little things, till allas förtjusning, och de pratar om en hel del saker, skojar med varandra. Till sist är det dags och de flesta skriker öronbedövande. Miranda har blivit blek och jag ser hur hon håller tummarna. Hon skriker inte längre. Hon är för nervös för att prata.

”And now I’m going to pick a girl, call out her outfit and then come up here!” säger Zayn och han grandskar publiken. Hans blick fastnar på tjejen bredvid mig ett tag innan han lyfter blicken igen och viskar något I Liams öra. Han sneglar mot tjejen och nickar.

”Alright! The girl has a maxi dress, striped, blue and white. A hat and red lipstick!” Jag vänder mig om för att se på tjejen jag tror han tittat på. Hon har jeans och en rosa blus. Men på andra sidan står… Miranda. Hon matchar perfekt. Det är Miranda.

______________________________________________________________________________________

Inte den bästa mellandelen men här är den! Gillar att ha 'kind of cliffhanger'. =) Glöm inte att kommentera om ni läser den. Särskilt om ni har en novell-blogg också så jag kan läsa den!!! =)

Kramar Lucy xx

Keep calm and love One direction!

Feeling alone without you

Jag stirrar upp i taket. Ser trädets ådring i brädorna. Snabbt drar jag en hand genom mitt hår och suckar tungt. Snart 4år sedan jag flyttat, Harry varit med i x-factor och vi började glida isär. Att bo i London kändes hopplöst i början, men nu bor ju han här. Tillsammans med de fyra andra från One direction, deras band. Tänk så mycket som hänt under dessa år i London…

Jag började i en ny skola, med en ny skoluniform med förhoppningar om en vän. Så blev det förståss inte förrän jag började ta tag i mitt undan gömda tjejliv. Kläder, jag hade varit intresserad av det hela tiden fast jag inte velat erkänna det för mig själv. Nu när jag ändå inte var vän med Harry mer… Det var mitt beslut att radera honom från mitt liv den hemska första veckan i London. Hans namn finns inte i min kontaktlista, om han ens har kvar det telefonnumret jag brukade använda. Det enda jag har kvar av honom är minnena i min egen hjärna och några t-shirts jag snott från hans låda i min byrå. Mina pyjamasar. När jag min kärlek till mode fick jag snabbt en ny vän, Miranda. Ett problem bara. Hon är helt galen i one direction och hennes favorit där… jag nämner inga namn utan tänker på honom som honom eller han. Dag ut och dag in får jag höra om saker han tycker om eller vad han har gjort det senaste dygnet. Alldra jobbigast är när Miranda pratar om hans favorit saker. Det vet jag redan. Jag går upp ut sängen och där på ett par jeans och ett luftigt, vitt linne med spets detaljer innan jag drar på lite mascara och borstar mitt långa hår. Det har växt långt nedför axlarna och blivit lite lockigt på kuppen. Jag är ingen pojkflicka längre.

   Det är lördag och då jobbar mamma. Jag tittar hastigt på klockan och inser att jag har en halvtimme på mig innan jag ska träffa Miranda på Starbucks i närheten av piccadilly circus. Jag tar mitt bankkort och lägger ner det i min plånbok, som i sin tur hamnar i min lilla, svarta handväska tillsammans med min mobil och ett läpp glans. Sedan tar jag mitt armbandsur och spänner det hårt kring handleden och till sist hänger jag ett guld halsband med ett L på, runt halsen. På tio minuter senare är jag på väg mot caféet. Miranda syns på långt håll med sina knallröda läppar, lockigt hår ner till haklinjen och hatt på det. Idag har hon en maxi klänning i vit och svart randigt och ett par converse, vita, samma som mina. Hon vinkar ivrigt och jag vinkar tillbaka. När jag har kommit fram till henne slår hon armarna runt min hals och trycker ut all luft ur mina lungor. För att vara ett halvt huvud kortare än mina korta 160 är hon riktigt stark.

”You can never guess what! One direction is going to be in town today so we have to go there, eh, covent garden was it, right.1pm,that could be, in about four hours. So we can just grap our coffee here and later on we can go…” hon pladdrar på som den pratkvarnen hon är tills hon kommer fram till stället där båda ropar ”SHOPPING!”

Vi beställer varsin kaffe och eftersom jag inte har ätit frukost tar jag en äggrörs-sandwich medan Miranda tar en super god kaka. Vi är så koncentrerade på att äta så att vi inte pratar på en lång stund utan bara äter, och äter.  Miranda bryter tystnaden.

”I just can’t get it! We are going to meet One direction, or at least, see them! säger hon upphetsat, men med en viskande ton, eftersom ett äldre par sitter bredvid oss. Miranda har lätt för att balla ur när det gäller One direction. Hon skulle svimma om hon visste om att jag har varit bästis med honom. Hon skulle torterat mig till döds om hon någonsin får veta att jag dessutom har ignorerat honom i över 3år! Jag är så gott som död redan i 16års åldern!

”I can’t get it either…” mumlar jag tyst och ber till gud att mamma ska ringa mig och be mig rusa hem inom de närmsta tre och den halva timmen.

   Men så klart lyssnar han inte på mig. Efter en shopping turen där jag köpt en snygg, knälång klänning helt i lilaspets på H&M, en läcker kjol som också räcker till knäna men är svart runt gummibandet som ska sitta runt midjan och mönstrad med blommor och till sist en magtröja från newyorker, med union jack på. Äntligen ska jag våga visa min halvbruna mage för London! Miranda med sin speciella klädstil har köpt en ny hatt, en ny nyans rött läppstift och ett par gigantiska örhängen med påfågel fjädrar, går vi hem till Miranda som bor närmast covent garden och lämnar våra kassar innan vi går i hastig takt mot stället one direction ska komma ut och hälsa på fansen. Det är smockfullt eftertag men Miranda och jag har armbågat oss fram, eller jag har följt efter henne och givit ursäktande miner till folk som fått en smäll i magen, så vi står längst fram och såklart hoppar Miranda på stället av lycka. Det är fem minuter kvar till de ska visa sig och flera hundra tjejer skriker av upphetsning. Miranda också, och hon börjar nästan gråta när Niall, Louis och Zayn kliver ur en svart bil med tonade rutor, efter Liam. Miranda har haft töntiga lektioner om vem som är vem och som sagt vad de gillar. Säkerhetsvakter lotsar upp dem på den lilla uppbyggda scenen. Till sist stiger den sista personen ut.

______________________________________________________________________________________

Hejhop! Då var del 2 ute redan då! =) Rekommenderar att köpa FRIDA och få en stor onedirection poster! De ryktas också om en 1D-special (!!!!) snart! OMG! =O Glöm inte att kommentera så jag får veta om jag skriver rätt!

Strunta i stavfelen som kanske finns! =)

Kramar Lucy xx

Keep calm and love One direction!

Childhood can be pretty awesome

”Harry Edward Styles, you have to wait!” ropar jag glatt men han springer vidare, före mig till fotbollsplanen. Och jag föreställer hur han tyst säger ”Lucy. Jane. Johnson.”

”Wait, I’ve got the ball anyway!” nu får jag ropa högre för han är mycket snabbare än mig. Mina armar håller hårt om fotbollens hårda läder för att inte tappa den när jag rusar över övergångstället. Harry saktar inte in förens planen kommer i synhåll jag kommer äntligen ikapp honom. Hans bruna hår är rufsigt och det är mitt korta bruna hår också. Våra gröna ögon lyser av kapplöpningen som han alltid vinner.

”Too slow Lou?” skrattar Harry och jag slår till honom på armen.

”It’s Lucy! ” muttrar jag trumpet. Sedan jag och Harry började på samma dagis har vi varit tajta bästa vänner, nu går vi i sjuan och vi har aldrig fått någon annan vän än varandra. Jag sätter upp håret och knyter ett av mina skosnören på de vita conversen som har gått upp. Harry har också ett par vita converse och båda har denimfärgade jeans och varsin fotbollströja med Englands märke på.

   Vi spelar tills det börjar mörkna då går vi hem till mig.

”Mummy! We are home now! Something to eat maybe?” ropar jag när vi stängt dörren efter oss.

”Hi, Lucy and Harry! You can make your own food; you’re thirteen for god’s sake.” Säger mamma när hon kommer ut I hallen och får syn på oss.

Vi sparkar av oss skorna och går in på mitt rum. Mitt rum är litet med vita väggar och trägolv. Jag är inte som de andra flickorna i vår klass, som har kläder i massor och sånt. Jag har en våningsäng (eftersom Harry sover här så ofta så vi inte behöver mecka med extra sängar) ett enkelt skrivbord med en trästol och en byrå. Min klädsmak innehåller denimfärgade jeans, olika slags t-shirts och jag har två par vita converse, ett par låga och ett par höga. De låga använder jag bara när jag spelar fotboll och de är mer bruna av fotbollsplanens upptrampade gräs och jord. Ovan på byrån står mitt lilla förråd smink. Concealer, mascara och hrm, läppsyl. Mamma förstod efter ett tag i mellanstadiet att jag blev utstött av flickorna för att ha osminkat ansikte. Fast jag ville ändå inte vara med dem. Jag har Harry och alla pojkar i klassen respekterar mig mest för att jag är en pojkflicka. Men flickorna kan inte reta mig för något annat än att jag är en pojkflicka nu.  Jag har lite smink på mig, har några bra betyg och har det inte jobbigt hemma. Harry har växt och blivit mer attraktiv för flickor så de kan inte reta mig för att spendera tiden med en ful kille. Dessutom är vi ute så mycket att min hy är frisk och glad utan så mycket finnar.

    ”I don’t want to make food… What about going to McDonalds?” frågar jag Harry när vi är utom hörhåll för mamma.   Han nickar ivrigt och vi byter snabbt om till rena tröjor och byxor. Harrys har fått min understa låda i byrån eftersom jag ändå inte har så mycket kläder så snart har vi båda ett par nya jeans och Harry en vit tröja med röd kant runt den låga kragen och jag en t-shirt med texten ’Die, bitch, die’

Jag stoppar två hundralappar i fickan och min mobil i den andra innan vi går ut från mitt rum.

”Mum, we’re just going to buy some food, bye!” skriker jag innan jag slänger igen dörren; när vi har fått på oss skorna. Hon hinner inte svara och tur är väl det.

    Vi går under tystnad ett tag tills Harry börjar prata.

”You know, Lou, I want to make a music career.” Säger han plötsligt.

“What?” utbrister jag, det här har han aldrig pratat om!

”Yeah, when I’m old enough I’m going to audition for the x-factor.”

“Why haven’t you told me before, Harry…? I thought we trusted each other!” frågar jag, fortfarande chockad, sedan fortsätter jag.

”I mean, I will like you, whatever you want to do, but why haven’t you told me before?!”

“I don’t know, maybe, I thought you wouldn’t like me anymore…” säger han, lite… skamset?

“You know, Harry, I will always love you, which way you ever choose.”

______________________________________________________________________________________

Hej allihopa och äntligen efter en eftertraktad hjälp har jag börjat skriva på min novell 'Gotta be you'! Jag har aldrig skrivit en novell förrut; så det här ska bli spännande om ni tycker om den! Glöm inte att kommentera lite feedback och idéer, som sagt jag behöver alltid hjälp! Spara inte på hat-kommentarer heller, då vet jag ju om någon inte tycker om den!!!

Kramar Lucy and don't forget to

Keep calm and love One direction!